Godkänn

Genom att fortsätta använda denna webbplats accepterar du vår användning av cookies

Läs mer om cookies

PSD2 – direktivet som ritar om spelplanen i banksektorn

2018 ser ut att bli ett omvälvande år för banksektorn. När det nya betaltjänstdirektivet (PSD2) genomförts har bankerna inte längre monopol på sina kunders kontoinformation och betaltjänster. Det nya EU-direktivet öppnar dörrarna för alla företag som vill använda sig av bankernas information.

 

Ladda ner vårt whitepaper

I korta drag innebär det nya betaltjänstdirektivet PSD2 att bankkunder – både privatkunder och företag – kan låta tredjepartsleverantörer utföra finansiella tjänster åt dem. I en nära framtid använder du kanske Facebook eller Google när du ska betala räkningar, göra överföringar eller analysera dina utgifter, samtidigt som dina pengar står i tryggt förvar på bankkontot. Bankerna blir skyldiga att ge dessa tredjepartsleverantörer åtkomst till sina kunders konton genom öppna applikationsprogrammeringsgränssnitt, så kallade API:er. Det gör att tredjepartsleverantörer kan använda bankernas data och infrastruktur som plattform för sina finansiella tjänster.

Banker kommer inte längre att konkurrera enbart med andra banker, utan med alla som erbjuder finansiella tjänster. PSD2 förändrar värdekedjan för betaltjänster i grunden och får stor betydelse för vilka affärsmodeller som är lönsamma och hur kundernas förväntningar ser ut. Europeiska kommissionens mål med direktivet är att förbättra innovationen i sektorn, stärka konsumentskyddet och öka säkerheten för internetbetalningar och kontoåtkomst inom EU och EES. Förändringarna innebär att vi får två nya typer av finansiella aktörer: leverantörer av betalningsinitieringstjänster och leverantörer av kontoinformationstjänster. Leverantörer av kontoinformationstjänster är tjänsteföretag som har tillgång till bankkunders kontoinformation. Exempel på kontoinformationstjänster kan vara en analys av användarens konsumtionsmönster eller en sammanställning av kontoinformation från flera olika banker. Leverantörer av betalningsinitieringstjänster initierar en betalningsorder på användarens begäran. Penningöverföringar och betalning av räkningar är betalningsinitieringstjänster vi lär få se när det nya direktivet genomförs.

För bankerna är det nya betaltjänstdirektivet en stor ekonomisk utmaning. Nya säkerhetskrav och öppna API:er väntas ge stigande it-kostnader. Dessutom beräknar man att bankerna förlorar 9 procent av betaltjänsterna till nya aktörer fram till 2020[1]. Och när dessa tar över kundkontakten kan bankerna få allt svårare att konkurrera på lånemarknaden.

Det här kan, tillsammans med förändrade kundförväntningar och ökad digitalisering, vara en förklaring till att fler och fler banker i dag experimenterar med sina API:er, samarbetar med fintechs (finansteknologiföretag), fokuserar på kundcentrering och inrättar innovationslaboratorier. I kommande artiklar ska EVRY utforska hur bankerna kan förbereda sig och bygga upp den kapacitet som krävs för att konkurrera på framtidens finansmarknad. Men vi börjar med att beskriva hur vi tror att den europeiska marknaden för finanstjänster kommer att se ut när det nya betaltjänstdirektivet har genomförts.

Vår analysmodell

 

 

Det nya betaltjänstdirektivet innebär att banker måste fatta ett antal strategiska beslut. Uppgiften försvåras av att alternativen påverkas av hur marknaden för betaltjänster utvecklas när direktivet väl har genomförts. Vi tänker oss fyra möjliga scenarier som bygger på två variabler: 1) hur pass nationell respektive europeisk finansmarknaden blir (den vågräta axeln) och 2) i vilken mån konsumenterna stannar kvar hos traditionella banker respektive låter nya aktörer ta hand om deras betalningar (den lodräta axeln). 

I nästa avsnitt tittar vi närmare på dessa variabler och diskuterar var vi befinner oss i dag och hur landskapet kan förändras i framtiden.

  

Får vi en gemensam marknad för betaltjänster i Europa för finansiella tjänster?  

Globaliseringsmyten 

Hur globaliserad är egentligen världen i dag? Överraskande lite, menar många. Av figur 1 framgår att vi sällan har kontakt med människor i andra länder  och när det gäller finansiella tjänster är det bara 3 procent av de europeiska konsumenterna som har köpt bankprodukter från något annat EU-land. Det är visserligen vanligt att man är kund i en bank som har sitt säte i något annat land, som Danske Bank i Sverige eller Santander i Portugal. Men då är det oftast fråga om Danske Banks svenska dotterbolag och Santanders portugisiska, och således ingen gränsöverskridande bankrelation i egentlig mening.

Man skulle kanske kunna tro att det beror på att skillnaderna mellan olika bankers utbud och priser är så små att det inte lönar sig att leta utanför det egna landtes gränser. Men statistiken i figur 2 visar att det inte stämmer: Genomsnittspriset för fyra vanliga finansiella produkter för privatpersoner skiljer sig kraftigt åt mellan olika länder. Trots det verkar konsumenterna inte vända sig till banker utomlands.

 

Figure 1: Infographic showing average level

of activities across borders. Source: Ghemawat.com

 

 Figure 2: How will financial product prices differ across Euorope. Source: European Comission3

 

Varför ser det ut så här?

I en enkät som genomförts av Europeiska kommissionen uppgav 80 procent att de inte skulle kunna tänka sig att köpa finansiella produkter från något annat EU-land i framtiden eftersom de kan hitta alla finansiella produkter de behöver i sitt eget land eller föredrar att köpa dem där . Det visar hur långtifrån gemensam marknaden faktiskt är. Vi anser att förklaringen är att det saknas effektiva mekanismer som stödjer gränsöverskridande banktjänster, till exempel information om fördelarna, enkla ombordstigningsprocesser och harmoniserade regelverk. Just skillnaderna mellan olika regelverk har av tankesmedjan Ceps identifierats som det främsta hindret för såväl leverantörer som konsumenter . Kanske anser vissa banker att den potential som finns på andra marknader inte är tillräckligt stor för att motivera de höga kostnaderna för att sätta sig in i och följa andra regelverk.  

Med större öppenhet som mål

Kommissionen strävar efter att skapa en gemensam marknad för finansiella tjänster och arbetar med flera lagförslag som är tänkta att harmonisera lagstiftningen på området . Det nya betaltjänstdirektivet gör det till exempel möjligt för leverantörer av finansiella tjänster att verka i hela EU om de har tillstånd från finansinspektionen i det egna landet. Medan bankerna fortfarande måste ha separata tillstånd i alla verksamhetsländer, behöver tredjepartsleverantörer alltså bara tillstånd från ett enda. PSD2 utarbetades för att rätta till bristerna i det första betaltjänstdirektivet och vi blir inte förvånade om det följs av ett tredje betaltjänstdirektiv ifall det nya inte heller fungerar. Frågan är nu om det nya direktivet kan minska de multinationella banktjänsteaktörernas kostnader för anpassning till regelverken och om detta i så fall räcker. Vi tror att fyra andra faktorer kommer att bidra till övergången från autonoma nationella marknader till en gemensam europeisk marknad: 1. Högre avkastning: När en större gemensam marknad växer fram i Europa blir hela kakan större. Det kommer att locka nya aktörer och nya tjänster till marknaden eftersom den möjliga vinsten ökar. 2. Skala: Det är billigare för bankerna att vara verksamma i flera länder när regelverken harmoniseras och kostnaderna för efterlevnad sjunker. 3. Välinformerade konsumenter: När konkurrensen på den gemensamma marknaden ökar, blir de europeiska bankernas finansiella tjänster och prissättning mer transparenta och marknaden mer överblickbar för konsumenterna. Då blir de troligen mer motiverade att jämföra utbudet från olika länder. 4. Internationell e-handel: Konsumenterna blir alltmer öppna för att handla från utländska företag på nätet . Det köpbeteendet kan även påverka deras val av banktjänster. 

Mot bakgrund av allt detta räknar vi med att investeringarna i finansiella tjänster för en gemensam europeisk marknad kommer att öka. Och kom ihåg: Det här öppnar inte bara för europeiska banker utan också för banker från andra länder eller företag från andra sektorer som gärna vill kapa åt sig en bit av Europamarknaden för finansiella tjänster. Kommer då den här övergången till en gemensam europeiska marknad att ske över en natt? Naturligtvis inte. Men när vi väl når dit är det europeiska finansiella ekosystemet ett helt annat än i dag.

Är det nya betaltjänstdirektivet slutet för bankernas monopol?

Från banker till bankverksamhet
Traditionellt har bankerna setts som huvudleverantörer av banktjänster och andra finansiella tjänster. En del av förklaringen är att kravet på banktillstånd gör det svårt för nya aktörer att komma in på marknaden och en annan att konsumenternas förtroende för tredjepartsleverantörer varit lågt. Men detta kan förändras med det nya betaltjänstdirektivet som gör det lättare för andra aktörer än banker att erbjuda finansiella tjänster. På investeringsmarknaderna finns det en stark övertygelse om att fintechbolag kommer att spela en viktig roll i framtidens finansiella landskap. De globala investeringarna i finansteknologi har mer än tiodubblats under den senaste femårsperioden  och beräknas uppgå till mer än 150 miljarder dollar under de närmaste 3–5 åren .

En finansmarknad i förändring
Det finns flera skäl till att det väntas gå lättare och snabbare för andra aktörer än banker att ta sig in på finansmarknaden. Till dem hör det nya betaltjänstdirektivet, teknikdriven innovation och ändrade konsumentpreferenser.

Det nya betaltjänstdirektivet
Det nya betaltjänstdirektivet öppnar för icke-banker på flera sätt. Ett av dem är genom kravet på öppna API:er. Genom att använda bankernas API:er kan andra aktörer gå in på finansmarknaden utan den omfattande efterlevnadskontroll och tunga infrastruktur som krävs av bankerna. Det gör att finansmarknaden öppnas för nya aktörer med nya idéer om hur bankupplevelsen kan utformas. Några banker har redan börjat göra sina API:er tillgängliga. Bland dem finns danska Saxo Bank, som öppnade sina API:er i september 2015 , och brittiska Capital One, som redan nu låter närstående bolag använda dess API:er11.

Teknikdriven innovation

Den tekniska utvecklingen har gått snabbt och bankerna måste hålla jämna steg med förändringarna. Hittills har många banker tvekat att använda ny teknik fullt ut, eftersom de gamla affärsmodellerna gav dem fullständig kontroll. Det är en riskabel inställning eftersom 37 procent av konsumenterna i Europa säger att de skulle byta bank om deras nuvarande inte hänger med i den tekniska utvecklingen .

En skillnad i framtiden är att de nya aktörerna på marknaden sannolikt inte kommer att erbjuda hela banktjänstepaketet. Istället kan de fokusera på att erbjuda en enda tjänst och samverka med andra tjänsteleverantörer via molnlösningar eller API:er . Det kommer också att dyka upp nya förbättrade betalningslösningar som gör bankärendena enklare och snabbare. Kontaktlös betalning och mobila lösningar är tjänster som tekniken har lett till på sistone.

 Konsumentpreferenser och förtroende

En allt större del av konsumenternas kontakt med företag sker via digitala och mobila verktyg, och både banker och icke-banker måste haka på den trenden . Teknikvana konsumenter vill ha finansiella tjänster som är snabbare, mindre formella, mer personaliserade, lättillgängliga och billiga . Hittills har traditionella banker inte lyckats möta de här behoven på samma innovativa sätt eller sätta användaren i fokus lika tydligt som andra aktörer. Konsumenterna börjar så sakta vänja sig vid att använda andra aktörer än banker för finansiella ärenden, och den trenden verkar vara på uppåtgående. Paypal har redan nästan 15 år på nacken och har vunnit stort förtroende bland konsumenterna. Svenska Tink och danska Billy har också skaffat sig stora marknadsandelar utan banktillstånd. Och var femte europeisk konsument skulle kunna tänka sig att köpa finansiella produkter från utmanare som Google, Facebook och Amazoner16..

Ökad konkurrens?Det är troligt att konkurrensen i finanssektorn kommer att öka dramatiskt till följd av det nya betaltjänstdirektivet, teknisk innovation och nya krav från kunderna. Vi ser flera skäl till detta. Ett är att nya aktörer får lättare att ta sig in på marknaden när PSD2 genomförts. Den nya lagen river några av inträdesbarriärerna till finansmarknaden, vilket lär leda till att nya konkurrenter dyker upp. Det blir också enklare för kunderna att välja nya leverantörer av finansiella tjänster. Det betyder att konsumenterna kan välja sin egen uppsättning mindre tjänsteleverantörer istället för att använda samma bank för alla behov. Ökad konkurrens och att konsumenterna väljer nya leverantörer av finansiella tjänster, kommer sannolikt att leda till att konsumenternas förtroende för icke-banker ökar kraftigt i framtiden.

Hur kommer förändringen gå till? 

I vår analys av det nya betalningstjänstdirektivets effekter använder vi oss av två axlar: den vågräta axeln med ett flertal nationella marknader kontra en gemensam europeisk marknad och den lodräta med enbart banker kontra både banker och andra aktörer. Redan i dag kan vi se en tydlig trend mot att fintechbolag och andra icke-banker börjar ta marknadsandelar inom finansiella tjänster. PSD2 gör det möjligt för företag utan banktillstånd att gå in på finansmarknaden, vilket sannolikt leder till att konsumenternas förtroende för icke-banker fortsätter öka. Vi bedömer att marknaden för finansiella tjänster till en början går mot scenario 2 i vår modell, öppna nationella marknader, och slutligen landar i scenario 3, med en fri, gemensam marknad.

 

 

Eftersom vi redan i dag ser att förtroendet för icke-banker ökar och vet att den trenden med största sannolikhet kommer att förstärkas när det nya betaltjänstdirektivet genomförs, är det troligt att vi får se öppna nationella marknader i en nära framtid. Vi tror också att det nya direktivet kommer att leda till en gemensam europeisk marknad för finansiella tjänster. Det kan dock ta längre tid eftersom det finns flera andra faktorer som spelar in utöver konsumenternas vanor och förändringarna till följd av EU-direktivet.
En gemensam europeisk marknad har varit ett av Europeiska kommissionens mål med både det första och det omarbetade betaltjänstdirektivet. PSD2 kom till när kommissionen ville utöka räckvidden för det första betaltjänstdirektivet, och det är troligt att kommissionen fortsätter förbättra lagstiftningen på området med ytterligare ett nytt betaltjänstdirektiv längre fram.
 

 

 

KONTAKTA OSS FÖR MER INFORMATION